Det var lange sedan jag skrev och darfor tankte jag ge Er en uppdatering pa vad jag har haft for mig under varen.
Jag ar nu (sedan i onsdags) officiellt en resident har i USA. For Er som inte ar sa insatta i hela den amerikanska proceduren for Kubaner som kommer hit (vilket jag har helt forstaelse for :) det hade inte jag heller innan jag kom hit, visste inte ens att det fanns nagot sadant) .
Det innebar att om jag, gift med en kuban, vistas i landet i 366 dagar, har ratt att ansoka om uppehallstillstand (Green card). Med det kan jag jobba, plugga och rora mig fritt och resa vart jag vill. Skont!!!!
Det tog tills nu att bli klart. Att skicka in papper, vanta pa arbetsstillstand och fa tid till intervju bokad. Intervjun pa immigrationsverket var i onsdags. Da skulle jag ha med man, bilder pa att vi ar tillsammans och bevis pa att vi lever ihop. Vilket inte var ett problem da vi varit tillsammans mer an 4 ar. Daremot blev det lite knapert da vi inte hade nagra saker eller bilder med oss fran Sverige. For tungt i resvaskan. Men jag antar att han som intervjuade oss tyckte vi sa extra kara ut sa jag fick en stor stampel i mina papper om att jag fran och med nu ar resident.
I slutet pa Mars fick jag arbetsstillsstandet.
Med det kunde jag ta korkort och borja soka jobb. Korkortet var det inga problem med att ta. En skon kansla att kunna ta bilen och rora mig precis vart jag vill utan att ha min man som kor mig.
Mitt svenska korkort gallde de tre forsta manaderna, sa jag hade en bra korvana har. Det behovs da trafikanterna inte riktigt vet vad som galler pa vagarna och man ser flera krockar varje dag.
Att soka jobb har har nagot annat. Det gar trogt, sarskilt med den ekonomin som ar har just nu. Alla skar ned och sparkar folk. Hittills har jag jobbat pa Marshalls. En kladfirma som saljer en del markesklader mer prisvart an markets egna butikerna. Butiken organiserar alla klader efter storlek och inte modell vilket leder till att butiken ser otroligt rorigt ut och allt ar riktigt tatt packat. De skulle oppna en ny butik och jag var dar och packade upp klader och organiserade varor.
Att jobba dar var en upplevelse i sig. Hm, jag kan latt saga att jag stack ut. Har aldrig upplevt det sa tydligt som dar. Lite svart att beskriva men jag ska forsoka.
Fran forsta dagen kande mig standigt iakttagen av den manliga skaran som var dar och jobbade. Nagra av dem motte min blick vart jag an tittade (tokglodde). Manga skulle hjalpa mig utan att jag ens behovde hjalp, men pa ett konstigt satt, utan att fraga mig i forvag (jag antar att de inte kunde engelska och visste inte riktigt vad de skulle saga). Efter nagra dagar vagare en sig fram och skulle skaka hand nar jag som mesta var inne i det jag holl pa med, och hade ett ton med saker i mina hander. En annan menade att det var hans drom att aka till Sverige, om alla tjejer var lika bla ogda, blonda och "vackra som jag". Jag borde nog kanna mig smickrad men genom att det var pa ett sa sliskigt och osmidigt satt, for mig,(har ar de flesta vana med det) sa var det mer jobbigt an bra. Kulturkrock!
Daremot fick jag manga tjej kompisar pa de fa, 10 dagar som jag var dar. Jag gillade dem verkligen. Alla som var dar hade sa olika bakgrunder och olika installningar till saker i livet. Det var sa spannande, jag sag fram emot varje dag att aka dit. Det var som att vara pa studiebesok, da jag visste att jag inte skulle stanna dar en langre tid. Da det ligger valdigt langt bort fran dar vi bor, och med minimum lon kunde jag inte jobba kvar.
Darefter fick jag jobb pa Build a Bear, men det blev avblast i sista stund av intagningsstopp. Synd. De blev utvalda som ett av 100 basta foretagen att jobba for har i USA.
Sa nu galler nya tag och nya ideer.
Ett bra avbrott i jobbsokandet ar att ga pa Basket och Baseball match. Baseball sasangen borjade for ett par manader sedan och vi har hittills hunnit med tva matcher. Tyvarr forlorade Miami MARLINS bada gangerna.


Det ar en upplevelse att vara dar, man kanner av stamningen redan innan man narmar sig arenan av alla bilkoer och glada manniskor. Manga gar dit som familjeunderhallning och tar helst med hela slakten eller vanskapskretsen. Innan star manga och grillar pa parkeringsplatsen innan matchen borjar. Val inne sugs man in all forvantan och match anda, att det i sig ar underhallande att se pa. Anda tills de borjar sla mot stolsryggen jag lutar mig mot. De flesta ar valdigt pratsamma och vill garna kommentera matchen och min man I staller garna upp. Han ar "lite" mera insatt an jag. Inte overdrivet, men jag har aldrig sett honom sa ivrig och energisk som en 5-aring, att komma in pa stadium.
Forra gangen vi var dar, var det nagon som friade i pausen coh saklart var svaret JA.

Att ga nar MIAMI HEAT spelar basket ar ocksa roligt.

Igar var vi och traffade min mans halvsyster A. Hon har precis i veckan flyttat hit fran Kuba. Jag har aldrig traffat henne forut, bara hort och sett bilder. I har inte sett henne pa valdigt lange. Det var roligt att vara dar och halsa pa. Oftast nar jag traffar nagon av I slakt pratar de inte engelska, vilket blir for mig trakigt i langden. Daremot pratar A engelska vilket gjorde det sa mycket trevligare, jag bor tillagga att hon och hennes familj var valdigt trevliga ocksa. Hon ar fotomodell pa Kuba och verkar ha jobbat mycket i Europa och lart sig engelska dar.
Nu nar sommaren "har kommit hit", (det dar var ironiskt hih) sa ar det sa mycket varmare. Jag har forsokt odlat tomater men de klarar inte av varmen, inte heller basilika, persilja eller sallad. Basilikan ar den enda som nagorlunda lever. Jag forsoker ga ut pa mornarna och springa, som en bra start pa dagen. Hinner jag inte ute fore 8 ar det for solig och varmt. Men jag forsoker tappert.
Min syster E och kusin L var ju har i Mars manad. Det var sa harligt att ha dem har. Det blev mycket sol och bad. Kanske lite for mycket, for jag tror bada akte hem med solsting. Det blev endel shopping och Uno spel ocksa. I jobbade nastan varje dag, och da jag inte hade korkort fick lillasyster satta sig bakom ratten, vilken hon gjorde med Miamistil och glans.

Det forsta de ville se var ifall McDonalds var som hemma eller mer ar den amerikanska stilen "mer och storre ar battre".
Saklart var det mycket vi inte hann med den veckan, men det ger en bra anledning till att planera for aterbesok.